Av olika anledningar hoppade jag av skolan tidigt(på grund av bla mobbning och sjukdom) Började på folkhögskola som passade mig bra i sin undervisningsmetod. Kompletterade med kurser i olika ämnen jag var intresserad av på folkbildningskurser. Sedan blev det universitetsstudier och jobb. På fritiden har jag fortsatt att gå på folkbildningskurser inom många olika områden för att berika mig. Det har verkligen stärkt mitt självförtroende så att jag nu vågar prata ganska fritt i större sällskap. Det har också gett mig perspektiv och en nyfikenhet och kunskapstörst på det mesta här i livet. Nu är jag pensionär sedan några år, fortsätter förkovra mig på Senioruniversitetet. Läser spanska och går på föreläsningar som erbjuds.

Folkbildning behövs, särskilt för alla som är kunskapstörstiga och vill förkovra under hela sin livstid.