Jag växte upp i en liten industriort, till en början med stora svårigheter att hitta sammanhang som kändes bra för mig. I tonåren startade jag och några kompisar band och flyttade in i Bildas musikhus. Genom Bilda fick vi lokaler att väsnas i, scener att spela på, studios att spela in i, tillgång till utrustning, nätverk & kunskap. Vi fick också en metodik för vårt skapande och lärande som vi inte hade haft utan studiecirkeln.

För mig var det ren magi att vara i det där huset. Våra musikaliska upptäcktsresor, experimenterandet, nötandet, samtalen... Att hälsa på hos de andra banden och utforska deras uppsättning instrument, apparater, affischer, skivor & tidningar. Sitta på golvet och lyssna på deras musik, vara en del av deras samtal. Hur allt skilde sig från vår replokal. Det var som att varenda dörr i huset var en öppning till ett annan värld. En härlig känsla av att livet var oöverskådligt stort och att det fanns människor att utforska det med.