Folkbildning för mig är att lära tillsammans - och att lära av varandra! Att lära utan krav på att viss kunskap ska redovisas. I folkbildningen uppstår lärande när man minst anar det. Jag minns när jag som ledare för en grupp ledde en övning där vi skulle välja ett djur som vi identifierade oss med. För mig stod Sankt Bernhardshunden för något positivt, en omhändertagande, snäll gestalt medan det för deltagarna som kom från Mellanöstern var helt förfärade över att jag ens hade tagit med en hund i övningen. Hundar är ju vilda, kringstrykande djur! Tänk så olika vi kan se på saker, där lärde jag mig att tänka efter ett varv till och inte bara utgå från att övningen som fungerat så bra i en grupp skulle göra det i nästa med. Folkbildning är att lära i vardagen!