Folkbildning är livet. Allt från 5-årige sonens dansklasser till pensionärsklubbens bokcirklar. Det är social samvaro, kunskap, glädje och kreativitet. Det som ger livet mening. Det som får en att utvecklas och utmanas och gör att vi blir tänkande människor.

Amatörteatern hade plats för mig som tonåring trots att jag var lite autistisk. Utan den hade jag inte haft några vänner. Teatern var sammanhanget där alla var välkomna oavsett funktionssätt. Ett fredat rum där alla var välkomna. Med heltidsjobb och två barn blir det inte mycket tid över till folbildning för tillfället för mig. Men 3-åriga dottern ser fram emot att börja på 4H till hösten och 5-åringen går entusiastiskt till dansen varje söndag. Jag hoppas att folkbildningen kommer att ge dem en plats i världen, även fast de också har autism och därför är lite annorlunda.