Folkbildningen har funnits med sen jag började mitt politiska engagemang som tonåring, i form av feministiska bokcirklar, evenemang mot rasism och kampanjer för internationell solidaritet. Jag har varit både deltagare och ledare och båda har gett mig så mycket! 

Som politiker med ansvar för mänskliga rättigheter hade jag också möjlighet att se vad folkbildningen kunde göra för andra - när vi från stadens sida inledde samarbete med studieförbund och ideella organisationer för att främja ungas organisering i Stockholms förorter såg vi hur värdefullt det var för att stärka ungas egenmakt och öka kännedomen om sina och andras rättigheter.

Det var också genom en helgkurs i InDesign ordnad av ett studieförbund som jag fick mersmak för mitt framtida yrke, och utan att först ha gått ett år på folkhögskola hade jag förmodligen aldrig kommit in på Konstfack.

Folkbildningen öppnar vägar som annars hade varit stängda för många av oss, den möjliggör såväl personlig utveckling som samhällsförändring. Att försvaga folkbildningen är att försvaga demokratin, och idag är det viktigare än någonsin att stå upp för de båda.

/före detta kommunpolitiker i Stockholms stad, numera student på Konstfack