Efter studenten började jag studera på universitetet, helt lyrisk över denna nya värld av kunskap som öppnat sig. Min mentor i gymnasiet sa "Caroline, du kommer aldrig sluta studera, du kommer aldrig lämna universitetet." Det skrämde mig då, tanken på all dammig kurslitteratur, salstentor och opponeringar. Men tänk så rätt han ändå hade - för vem skulle jag ha varit om jag slutade lära mig den dag jag fick mitt examensbevis i handen?

Folkbildningen har varit mitt sammanhang sedan jag började sjunga i kyrkokör som ung tonåring. Mitt universitet är alla människor jag mött, alla innerliga samtal, alla revolutionerande insikter och alla koppar kaffe som har format - och fortsätter att forma - mig. Det universitetet vill jag aldrig lämna, jag vill lära mig allt!