Musik har alltid stått mig nära om hjärtat. Fick in min fot i denna värld när jag såg att ett band sökte en trummis. Vi började spela i en replokal hos Sensus och från och med då var jag fast. Det bandet existerar inte längre, vi spelade i kanske 3 månader högst innan vi la ner det. 
men gitarristen under bandet skulle komma att bli en nära vän till mig i framtiden. Tiden gick och mitt intresse fanns kvar men hade ingen att spela med. Sagt gitarrist skrev då till mig och fråga om jag ville gå med i hans nya projekt och sedan dess har det varit det bandet jag spelat med, i olika uppsättningar och namn men alltid hos ett studieförbund. Jag fick vänskaper för livet, kontakt med personer inom olika delar av musikvärlden och andra musiker i alla möjliga genrer. 
studieförbunden vi spelar hos har alltid skänkt oss möjligheten att utveckla oss själva, de gav oss scener att spela på när vi inte visste hur man gick tillväga för att hamna på en scen. De gav oss tillgång till kunskap när vi ville börja skriva musik, workshops med andra musiker där man kunde byta idéer och tankar. Studieförbunden har skänkt oss otroliga mängder självförtroende, stora gemenskaper, kunskap och möjligheten att växa som musiker och kulturmänniskor. 
Kultur och studieförbunden är något som går hand i hand. Skulle studieförbunden försvinna eller förlora stöd skulle vi förlora stora delar av vår dåtida, nutida och framtida kultur. 
Jag är bara en person nischad på en specifik del av kulturlivet men jag är säker på att många andra känner precis likadant som mig. Jag hade inte varit den jag är idag utan studieförbunden.