Jag vill bara säga några korta ord.  Allt som kan sägas om folkbildningens stora betydelse för demokratin är sannolikt sagt av andra.  För mig som forskare i ett rätt smalt ämne som samtidigt är viktigt också för många utanför forskarvärlden - jag jobbar med feministiska perspektiv, allmänna genusperspektiv, kvinnohistoria inom religion särskilt bBibeln och kristendomen - är det viktigt att arrangera folkbildande föreläsningar, hålla sådana föreläsningar, skriva populärvetenskap i de sammanhang där jag finns just därför att jag vet att det jag jobbar med faktiskt betyder något för många, deras identitet, deras tro och andra värderingar och övertygelser, och eftersom den kunskap jag har är rätt nischad och inte alltid når ut via t ex media. Till detta kommer att jag också är engagerad i samhällsfrågor som ligger utanför min sfär som forskare och att det är så viktigt 

att t ex kunna gå på föredrag coh seminarier på ABF och få kunskap, följa debatter och liknande om olika samhällsfrågor.