För ett antal år sedan fanns jag i ett sammanhang där jag av olika anledningar kände mig fel, utanför och tyst. En av öppningarna eller vändpunkten, blev en person som frågade om jag ville vara med i en samtalsgrupp, en studiecirkel. Minns att jag tyckte det var läskigt, men samtidigt lite stolt över att just hen frågade mig. Det kändes bättre o bättre. Folkbildningens metoder gjorde skillnad i mitt liv och jag vet att det gör det för andra också. När känner du dig fel, utanför och tyst?