Eftersom jag själv arbetat med folkbildningsprogram på Utbildningsradion i Östergötland under många år har jag haft anledning att vrida och vända på vad det kunde betyda i min programverksamhet. Jag tror att de allra flesta människor är nyfikna av naturen och vill veta allt möjligt, både stort och smått. Det som väcker intresse och ger fördjupning. Meningsfullt eller kanske till och med ibland lite trivialt. Det som kittlar, underhåller, informerar och väcker tankar, kanske reaktioner... Det kan handla om lokala, regionala frågor som rösträtt för invandrare, kollektivtrafik ur ett landsbygdsperspektiv. Men också naturguidningar, tips på utflyktsmål med historia, östgötska dialekter, konstnärsporträtt, författarporträtt, lokal folkmusik mm. Jag arrangerade under många år ett berättarcafé, där alla som ville kunde komma och berätta om sina liv, sina upplevelser, anekdoter. Möten mellan människor i olika situationer, dialog, men också diskussioner. Det är en sorg att Utbildningsradion för ungefär 20 år sedan organiserade om sin verksamhet och därmed avvecklade den här typen av programverksamhet. Många lyssnare har saknat programmen.