För mig blev folkbildningen viktig i unga år. Jag hade motigt i grundskolan och kände sällan att jag möjlighet att omsätta kunskapen till något kopplat till mitt liv. Det var istället på ställen som scouterna, i samtalsgrupp i kyrkan och i andra folkbildande sammanhang som jag kunde omsätta kunskapen i mitt liv. När jag sen började på folkhögskola fick jag ännu mer av redskap för att lyssna in andras perspektiv och motivera mina egna ståndpunkter. Det fick mig att växa som människa.